depp

Idag har jag verkligen en deppdag. Jag har varit grinig hela dagen och trött som ett as, hatat när folk pratat med mig och skulle velat spy i min mammas ansikte ett antal gånger. Låst in mig i mitt rum och grinat över ingenting. Jag vet inte varför det är så här, men jag antar att alla har deppdagar ibland då allt kommer över en. Jag tror att alla har små,små saker som ligger och trycker och vill uttrycka sig känslomässigt, men när skolan är igång och livet går i 300 så hinner man inte med dem. Det är då söndagarna kommer fram och man blir lite nere. Kanske inte bara för att man ska till skolan dagen efter, men också för att man vet att man ska orka med en hel vecka till av stress.

Det som är värst egentligen är att vi människor har så otroligt många "måsten" hela tiden. Vi ska hinna med att va med kompisar under helgen (helst så många som möjligt), vi ska shoppa nya kläder, städa i sitt rum som ser ut som ett katastrofrum, träna, umgås med sin partner, plugga o.s.v...... Sedan ska vi göra det som är värst. Vi ska briljera & prestera. Hela tiden måste vi vara bra på allting också, helst bäst i allt. Vi ska ju ha snyggast kläder, snyggast kropp, bäst betyg, umgås med så många som möjligt och aldrig i livet missa något. Eller hur?
Sen efter det, så ska man ha ett intresse som man ska prestera i också. Dansen t.ex, det är väl klart att jag vill vara grym dansare och försöka nå högre resultat hela tiden. Men hur fan ska man räcka till?
Detta håller inte längre. Vi måste sluta med allt detta, för vi triggar upp varandra hela tiden. Det är klart att det är kul att göra saker, men kroppen och sinnet orkar inte med det. Vi är inte gjorda för det. Helgen är faktiskt till för att vila, inte för att göra tusen saker till utanför vardagen. Jag vill verkligen inte låta som en gammal tant nu. Men när vi gör saker på helgerna hela,hela tiden så orkar vi inte med vardagen. Och tillslut drabbar det skolan och våra intressen. Och det är väl det som bygger upp vårat liv? Så jag känner bara att jag ska sluta planera in saker hela tiden. Jag vägrar att stressa igenom hela min uppväxt! Även om det är roliga saker som jag gör.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0