Hösten är nog den årstid där det händer mest saker, men ändå minst!
Efter en lång sommar kommer alla rutiner tillbaka, men jag tror att väldigt många människor uppskattar det. För det skulle ju inte funka att ha lov hela livet?
Men mitt upp i alla rutiner mår folk dåligt. Folk tar på sig för mycket ansvar och sedan får de prestationsångest. Allt resulterar i stress. Man tänker på alla i sin närhet, man vill hjälpa dem men samtidigt tar man på sig deras problem. Allt resulterar till att man endast tänker på hur sina nära mår. Man glömmer bort hur man själv har det. Allting går utav bara farten, speciellt om personen har ett ganska stort problem. Oftast slutar det med att man blir utbränd. Man klarar inte av att leva i det tempo som existerar. Veckorna går i 360, allt i skolan ska hinnas med samtidigt som man ska prestera max. Man vill ju nå höga betyg, eller hur? Samtidigt som skolan tar stor del ska man hinna med att träna. Man vill ju inte bli fet?
För alla ideal som skall följas är ju nästintill size 0. Jag menar, hur stora är skyltdockorna egentligen?
Mät deras lår och inse att det är som mina överarmar.
Mitt upp i allt detta ska man hinna med sina vänner och om man har pojk/flickvän tar det också tid. Allting tar tid, och i detta extremt,extremt stressade samhälle hinner man inte med.
När man läser detta inser man att det faktiskt är ganska mycket. Men jag har ju faktiskt glömt det viktigaste, oss själva. När sist tog man sig tid och gjorde något riktigt bra för sig själv. Det är ju verkligen olika. Hur man är som person och vad som passar sig själv bäst. Men hur mysigt är det inte att ta ett bad och bara ha det mysigt. Men man gör det inte, det tar ju en massa tid. Så det är ju bättre att man duschar så man hinner göra klart läxorna.
Men hör hur det låter?
Det är ju faktiskt sjukt, men det är sanning. Vi lever i ett samhälle som är så stressat att vi männsikor far illa åt. Hur många människor "går inte i väggen" eller är utbrända i samhället?
ungdomar som får gå hos psykologer/kuratorer för att bearbeta stress.
Bearbeta en sak som vi bildar tillsammans. Det är ju inte direkt himlen som gör att det är ett stressat samhälle. Det är ju vi människor som lever i det. Det är ju vi som ser till att det är stressat.
Men hur ska man ändra på det?


Jag skrev förut att man tränar för size noll. Jag vet de flesta som läser här går i en sport de tycker är rolig. Tränar för att det är roligt, det är bra! Men hur mycket folk är det inte som tränar för just idealets skull? Men som egentligen tycker det är pest och pina att träna. Men man måste ju passa in. Annars är man ju en utstött, och det går ju inte? Man vill ju vara accepterad.

Jag skulle kunna spinna vidare denna text i all evighet. Jag kommer in på fler och fler saker, men tillslut orkar man inte läsa. Men det jag vill med detta är att man kanske ska kolla med sig själv ibland så man mår bra. Eller kanske be någon annan kolla det åt sig. För som många av er vet går jag hos en psykolog, det hjälper!
Det gäller att hitta rätt bara.