Det handlar om att vara sig själv och stå för vem man är.
För det första tycker jag inte att man ska "sno" någon annans sätt, man kan ta till sig, lära av varandra. Men jag tycker absolut att det är fel när man försöker tillhöra någon speciell grupp eller stil.
Man borde skapa sin egna lilla grupp, sin egna stil och göra så att det blir "en själv"
Jag menar inte att man inte får se ut som någon annan, utan att man borde lära känna sig själv bättre och våga.
Våga vara "vanlig"
Man behöver inte sticka ut för att synas. Utan är man sig själv så syns man, för hur man än vrider och vänder på allting, så kan ingen vara exakt som någon annan.
När man uppskattar någon, så oftast är det för att någon är en ganska speciell individ. Man tycker oftast att personen är "cool" eller har någon snygg stil.
Och då tycker jag inte att man själv ska försöka va som den, för man kommer aldrig att bli den. Utan jag tror att ens vänner och familj uppskattar en för den man själv är från början.
Och det är ju då man blir en "speciell individ".
Så vad jag menar är att man ska vara sig själv, det är ju då man blir uppskattad. Och att man kanske inte ska kolla in sina idoler alltför mycket. För man själv kanske blir någon slags idol av att man är sig själv.
Vad jag menar med idol behöver inte bara vara kändisar, utan någon man ser upp till.
Ärligt talat borde man strunta totalt i vad andra tycker om hur man ska klä sig, skämta, skriva eller uttrycka sig!
För det gör man precis på sitt eget sätt!
beställt
Det känns så himla mycket mer värt när man betalar själv.
Vissa saker får man av föräldrarna, men det som man själv vill ha tycker jag att man ska betala själv.
Jag tycker att det är väldigt bortskämt att få saker som egentligen inte behövs av föräldrarna.
Jag menar, det finns datorer i hemmet och jag är inte i en stor fet nöd av att ha en dator.
För om man skulle få precis vad man vill av föräldrarna, skulle man ju aldrig någonsin lära sig att hantera pengar.
Jag tycker att det är helt fel av föräldrar som ger barnen vad de vill ha och låter de välja hela tiden.
Man gör liksom ingen tjänst, man gör bara så barnen blir bortskämda och tror att man kan få vad de vill i livet.
Men när man blir stor och ska tjäna sina egna pengar blir det nog helt annorlunda.
Man lär sig inte att uppskatta saker heller, om man vill ha någonting och vet att man får det, då kan det väl inte vara kul?
För nu t.ex vet jag ju själv att jag har jobbat ihop en hel sommar för den här datorn, och då kommer jag vara extremt mycket mer rädd om den, och uppskatta datorn mer!
Man bygger också upp ett samhälle där man vill visa att man har pengar. Framförallt föräldrar som vill visa att sina barn minsann inte är några barn från slummen.
Därför köper man dyra kläder, ger barnen nya mobiler & nästan allt de önskar sig i julklapp.
Jag tycker nästan att det är helt stört att otroligt många barn idag, inte vet vad de ska önska sig i julklapp. För de har allt..
Är det inte sjukt?
Att föräldrarna ger allt ändå, så man har ingen önskan längre.
Nu ska jag inte låta som en arg gammal kärring,
men hur bra har man då uppfostrat sina barn?
När barnen går runt och berättar för sina kompisar att de inte vet vad de önskar sig.
Nej så vill jag absolut inte att mina barn ska bli.
Jäklar vad de ska få jobba ihop saker själv.
Och inse att livet inte består av prylar.
Oftast så är ju dessa familjer så osäkra, har oftast ingen go familjekänsla och lever på sitt ytliga jag med prylar hit och dit..
En sak till, när jag får något av mina föräldrar som jag inte direkt känner mig förtjänt utav, då får jag oftast dåligt samvete. För jag vet att jag inte på något sätt förtjänat det.
Tänk vilket samvete barn/ungdomar som får allt ska ha..
Nej usch, och det är ju inte deras eget fel, utan föräldrarna..
onödig tv..
De pratade huuur länge som helst om att det är så otroligt,otroligt svårt för bisonoxarna att få mat nu.
För det är såhimla mycket snö (nästan en halvmeter!!)
Så oxarna måste gräva nästan en halvmeter för att få föda.
Då tänkte jag :
1.varför skulle de inte klara sig? Förr i tiden fanns det också bisonoxar som klarade sig i betydligt mycket kallare och längre vintrar. Så det lär väl inte vara något problem?
2. Varför ska man lägga ut pengar på detta, och göra ett program som inte ens är aktuellt ??
nej, ibland tycker man att tv kan vara bättre!
tiger woods, att bli uthängd
Jag skrev om den, men så äre.
Jag har tänkt lite nu angående det här med Tiger woods ni vet?
Sådana saker kan ställa till så mycket tankar hos mig.
I varenda tidning, under varje nyhetsinslag t.o.m. sportinslagen på tv:n handlade det för ca en vecka sedan om Tiger woods. Inte om att han gjort något bra inom golfen utan om otrohet.
En man som lever på andra sidan av vårat jordklot handlade det om.
En man som har en otrolig begåvning, men bara för det är han väl inte mer än människa han?
Jag kommer absolut inte sitta och försvara Tiger i detta inlägg men jag vill bara framföra mina åsikter.
Tänk er själva att flera miljarder personer på jorden vet vem du är, det är nog så stort att man inte kan föreställa sig det.
Tänk er själva att man inte ens kan gå i bara underkläder hemma direkt när man vaknat, för kanske står det en paparazzi utanför huset och har koll på dig. Och sedan ser alla i hela världen hur dina underkläder ser ut.
Tänk att hela tiden vara sedd!
Av bara tanken blir man smått galen.
Jag tror absolut inte att dessa människor kan må bra. Visst kan väl deras liv vara måttligt glamorösa men inte i närheten av vilka baksidor som finns.
Och till det som hände, att han hade varit otrogen. Egentligen,
vem fan bryr sig?
Vem i hela jävla sverige bryr sig om en person man aldrig i hela sitt liv träffat eller känner, har varit otrogen?
Det är väl upp till han hur han sköter sitt kärleksliv?
Jag tror aldrig någonsin att man kommer få reda på hur det egentligen var. Så därför skapas nu en hel hög med fördomar, som egentligen kanske är helt falska?
Tänk om hans flickvän hade varit otrogen med 19 stycken samtidigt, men det får man ju inte reda på?
För det är inte folket intresserade av.
Folk vill veta massa jävla skit om de absolut kändaste.
Jag menar, Tiger är väl inte mer människa än vad vi är, och hur många människor är det inte i sverige som har varti otrogna?
Men det är inte speciellt stort, men att tiger har varit det, det ska upp på nyhetsrutan.
Han kanske inte mådde alls bra, och det resulterade såhär. Man kan nog inte skydda någon ifrån en otrohet men personen är fan inte värd att bli utslängd inför hela världen?
Tänk själv när man har gjort något man ångrar, och sedan vet några stycken om det. Och man skäms, det är ju ingenting mot hela jädrans världen.
Det är väl ingen skillnad på Tiger och t.ex min pappa?
Båda är män, båda är människor. Sedan spelar det väl ingen roll om man har en begåvning eller inte, vi är människor allihopa. Och alla har känslor, mycket känslor, även om man syns i tv:rutan så har man väl det?
Jag tycker att hela den här skiten är så patetisk, att man hänger ut en människa på det sättet.
Men det som är ännu värre, är att vi köper tidningarna där framsidan just handlar om detta.
Är det inte sjukt?
Att vi är intresserade av något som faktiskt är så jävla privat, som man inte har ett dugg med att göra och som kan sänka människor så otroligt mycket, det stoppar vi inte. utan vi låter det fortsätta, fortsätta som att dem är några känslokalla mäniskor som man kan prata om.
Och nästa gång, ja då vet tidningarna att sånt säljer, så hela den här "uthängar grejen" fortsätter.
Jag tycker det är sjukt.
Tiger kanske inte bryr sig så himla mycket om detta just nu, men innerst inne kan vi ju vara överens om att han gör det.
Och ännu sjukare är det ju att han säkert har fått träning i hur man ska hantera sånt här.
Vi människor är värda bättre saker..
vi kanske borde stoppa det här?
kanske borde vi sluta köpa denna blaskan?
Och se till att människor också ska få ha sina egna privatliv?
jag hoppas ärligt talat inte att folk tycker att man gör en god gärning när man köper en tidning, där en man är helt uthängd?
Kanske lägga mer tid på sitt egna privatliv och sluta bry oss om andras.
Jag ger hellre den där 10:an till min mamma och visar att jag bryr mig om henne.
Än att lägga 10:an på en tidning och sedan hänga ut en man jag inte känner.
åägötrökdnh.,djrsmkfsakr,.z
JAG HATAR DEN HÄR JÄVLA FITTDATORN; OCH JÄVLA BLOGG.SE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!11111111
jag hade skrivit ett inlägg som kan vart det bästta och längsata jag någoinsin skrivit.
OCH NU BaRA DOG ALLT:....rgdsf,bmsdk.vfb,jcgdmk.h,gs.erxjctfföelnktrrrrrrrrrrqaa
utseende
Jag satt och tänkte på lite olika saker, sen fastnade jag på ett ämne som jag fortfarande inte kan få grepp om.
För i vårat samhälle just nu, läggs det ortroligt,otroligt mycket vikt åt utseende. Hela tiden kommer det nya metoder om bantning, nytt smink som täcker alla finnar, korsetter som drar in fettet, saker som ska hjälpa dig att se snyggare ut helt enkelt.
Tittar man på reklamen på tv handlar nästan 50 % om utseende på något sätt. Vi blir ju påverkade hela tiden, om att vi ska se snygga ut.
Hos endel resulterar det i ätstörningar och hos andra en jävligt hög press.
Om jag inte har fattat helt fel så ska man väl bara leva ett sundt liv?
Men vad är ett sundt liv för dig?
Alla kan vi ju räkna ut med röven att det inte är bra att äta godis varje dag, men samtidigt inte leva på diet drycker.
Att leva ett sundt liv för mig, är att man känner sig nöd för den man är, men äter och tränar som man själv tycker är lagom.
Jag tror att vi människor lägger mer och mer vikt i hur en person ser ut nu jämfört med hur det var förr.
Det sker ju otroligt ofta, även mig. Att man kommenterar vad folk har på sig, eller hur folk går eller whatever.
Ju oftare vi påminner varandra om hur personer ser ut påminner vi oss själva att vara "perfekta"
För man vill väl inte klä sig som en fjortis , eller väga lika mycket som fettot man såg igår, eller gå lite halvtaskigt i klackar.
Hela tiden kommenterar vi saker om andra, som om vi själva skulle vara perfekta.
Men samtidigt blir man inte sig själv när man måste leva upp till dessa krav.
Jag menar, om en tjej vill vara fjortis så har väl jag absolut ingenting med det att göra ?!?!
Om hon känner att hon lever ett sundt liv så är väl det helt ypperligt?
Är det inte sjukt elakt av oss männsikor att prata skit om folk för hur de ser ut?
Det är faktiskt skillnad på att prata om hur folk beter sig jämfört med hur folk ser ut.
Det som jag egentligen vill komma fram till är att vi måste lägga ner. Allt detta tjatet om utseende. Det spelar väl egentligen ingen som helst roll. Bara alla är nöjda över sig själva! Sen hur andra personer ser ut är egentligen så himla ointressant. Det handlar om att vi hela tiden söker bekräftelse om oss själva..
Egentligen kanske det inte spelar någon roll om jag inte har en as tight kropp för jag kanske mår väldigt bra ändå.
Tycker jag själv att jag mår bra så spelar inte kroppen någon roll.
För allting sitter ju faktiskt uppe i huvudet. Mår du bra så ser du inte dig själv som ful, eller tycker att alla andra har såå mycket finare lår eller vad det nu kan vara.
Men mår du inte bra (kan vara vad som helst) så tänker du mycket mer på ditt utseende, för att känna att man är accepterad.
Men jag tror att vi alla kan vara överens om att utseendet har noll betydelse.
Även om man själv glömmer bort det alldeles för ofta. Vi måste påminna oss själva och andra, att det faktiskt är insidan som räknas!
blogga för din egen skull.
Min syn om varför man bloggar är för ens egen skull. För att man själv ska kunna ha ett eget ställe där man kan uttrycka sina åsikter och skriva vad man gör, och även visa i bilder.
Man ska kunna uttrycka sig när man vill, så fort man känner för det. Men ändå inte behöva göra det hela tiden.
Jag tycker verkligen att endel hamnar fel, när de bloggar för andras skull. Det är så otrloligt dumt att tänka så. Man sätter så otroligt mycket press på sig själv att man måste uppdatera varje dag, för att läsarna ska kunna se och läsa nya saker hela tiden. Man sätter press på att man ska lägga ut mer bilder, för då blir bloggen mer intressant. Men är inte det helt,helt fel?
Man lägger väl ut bilder om man känner för det. Jag tycker absolut inte att man ska behöva ta bilder på sig själv för att man ska kunna lägga ut dem på bloggen. Låter det inte patetiskt att folk gör så? Tar kort för andras skull. Klart man kan göra saker för andra människor, men det hela blir så fel. Om man aldrig gör det för sin egen skull. Det låser sig tillslut, det lovar jag.
Man måste inners inne ha en egen liten vilja i det hela. Man ska inte behöva känna press för det.
Speciellt inte press för att man måste uppdatera.
Jag tycker det är fel av folk som skriver:
Förlåt för att jag inte har uppdaterat, har haft så mycket att göra.
Då är det ju inte bra, man ska absolut inte känna en press för att man inte har uppdaterat.
För varje val man gör, finns det en vilja i det. Hur mycket man än tänker så är det sant.
Man uppdaterar inte sin blogg för att man inte prioriterar det.
Nej, jag tycker att detta kan bli patetiskt.
Blogga skall man endast göra för sin egen skull, annars sätter man en hemsk press på sig.
Din blogg är din blogg. Där bestämmer endast du hur mycket du ska uppdatera, och hur du uppdaterar.
vardaglig stress
Kan ni hålla med om att veckorna är så otroligt stressade?
Hela situationen med skolan är så stressad. Ärligt talat det mest stressande ställe jag vet.
Man blir inte bara stressad av prov & inlämningar utan hela situationen. Av att gå runt i en miljö där ca 320 personer går runt och är stressade. Stressade av den miljö vi lever i!
Det enda veckodagarna går ut på är att längta, längta efter helgen. Då man bara kan slappna av och ta det lugnt eller bara göra som man själv vill.
Det som jag tycker är en av lärarnas viktigaste roller är att få eleverna att sluta stressa. De som tjatar om att de har såååååå mycket erfarenhet borde väl veta hur vi barn ska hantera stress? För vi är faktiskt bara barn.
Eller hur de ska lägga upp arbeten utan att få eleverna att bli stressade. Jag vet att det är svårt för lärarna att koppla av ordentligt i skolan när de är så mycket att göra. Men, det som är så otroligt,otroligt viktigt är att de själva ska vara avslappnade och lugna. För om en lärare är stressad så blir eleverna stressade, och tvärt om.
För våran värld förändras hela tiden och det går fort. Fortare och fortare.
Våra kroppar hinner inte med.
Därför skapar vi en stressig värld.
Vi måste sluta. Nu.
Det är inte bra att leva i en värld med stress.
Men det går inte att stoppa i sig ett piller och få det normalt igen.
Vi människor måste sluta.
Sluta stressa.
Sluta stressa.
Försök att hitta de små "guldkornen" i vardagen och njut. Få inte den negativa stressen att ta över. Tänk på de bra stunderna och njut av dem.
toto - I'll be over you.
Sjukt vad mycket musik ger en, och toto är jag uppväxt med. Finns få saker som slår det.
Kissie, eller Alexandra Nilsson?
Alla vet ju vem kissie är, Alexandra Nilsson med över 80 000 läsare/dag.
Jag läste hennes blogg i typ våras. Inte för att jag tyckte den var bra utan för att den var så jävla,jävla patetisk.
I början såg man bara hur hela "kissie" förvandlades från en gullig tjej till en otroligt ytlig fjortis. Jag menar, alla får se ut som dom vill. Men hon såg ju (enligt mig) otroligt mycket bättre ut förut när hon var mer naturlig. Men det är inte det jag vill få fram. Jag vill bara uppmärksamma alla om hur jädra dumt hon beter sig.
Hon har sin blogg under sitt alias "Kissie" där hon kommenterar andra och hoppar på folk rätt ut, genom sin blogg. Hon skriver om t.ex Isabella (blondinbella) om hur hon är och hur hon beter sig. Och det är ju fan inte snälla saker hon skriver, och skulle hon verkligen våga säga det irl? Eller är det bara Kissie som tycker det, och inte Alexandra?
Hon säger ju att hon överdriver hennes verklighet i sin blogg. Så hon tycker egentligen inte speciellt illa om blondinbella men hon överdriver bara? Men hur går det till ?????
Att hoppa på andra som en gorilla men sedan tycker du inte så?
Jag förstår inte heller hur hon vill vara dum mot andra, och bete sig som en liten jäklans 13 åring. Vad vinner hon ärligt talat på att kalla Katrin z för hagga? Det spelar egentligen ingen roll vad katrin har kallat henne. Utan det handlar om hur man som själv beter sig.
Jag tycker också att hon skriver jävligt onödiga grejer.
Så, alltså allt som står i bloggen är ju faktiskt skrivet utan alexandra nilsson. INTE KISSIE! sedan om hon vill vara kissie och berätta om alla kändissaker hon får gå på. Så visst. Men man beter sig fan inte som hon gör. Och hon kan ALDRIG skylla ifrån sig på "kissie" för det är ju henne själv, Alexandra nilsson.
Mår människan helt ärligt talat bra av att skriva om alla åsikter som hon har. Som gör att typ 90% av alla hennes läsare hatar henne. Är det det man vill? tjäna en grym summa pengar på att provocera och få tjejer att må dåligt?
Jag vet att hon säger såhär:
Men alla de 90 % fattar ju inte att jag driver. De andra 10 fattar. Men hur fan kan man driva på andras bekostnad? Och jag tror att de flesta av de 90 % fattar. Men de läser ändå om alla dessa saker hon skriver om!
Det räcker nu, hon har gjort det nu, och hon måste ju bli värre hela tiden. Och hela den här grejen är ju så patetisk!
Vi alla kan ju vara överens om att hennes blogg inte komma hålla speciellt länge till. Och vad gör hon då ?
Vem vill anställa en tjej som har betett sig så jävla dumt mot så mycket människor? Nej, hon kanske inte tänkte på det.
Mobil under lektionstid, JA!
I tidningarna har det startats upp en het debatt kring ämnet;
Mobil under lektionstid.
Engelska skolan på gruvlyckan, Karlstad har totalförbud mot detta. Elever får endast använda mobilen på raster, om de vistas utomhus. Om en elev får ett sms under lektionstid och läraren märker detta får eleven återläsning. Dessutom på en fredag eftermiddag.
Jag kan personligen inte se detta som en positiv regel. Att man ska ha stenhårda regler för något som är det mest naturliga i detta samhälle vi lever i idag. Jag tycker att det är fel att sätta ett totalförbud mot detta istället för att se mobilen som en fördel. Jag vet att en mobil kan störa på lektionstid p.g.a att man kan kommunicera med andra människor.
Jag kan inte tala för alla på min skola, men jag vet att i min klass fungerar detta bra. Att man får ha med mobilen under lektionstid. Det sker ytterst sällan att en elev har uppe mobilen så den stör! Jag själv brukar använda min mobil som ett redskap under matte/no lektioner. En ny mobil har miniräknare och andra funktioner som t.ex. omvandlare, där du kan omvandla massa olika enheter. Är det inte fantastiskt? Jag använder alltid min mobil som kalender, är inte det miljövänligt också, istället för att köpa en massa papper? Då skriver jag upp alla läxor och inlämningar vi har, de flesta personer i min klass har med sig mobilen till varje lektion. Då kan man ju lika gärna skriva upp läxor och inlämningarna i mobilen, eftersom den används så ofta utanför skolan. Varför ska vi då sätta ett förbud mot mobilen när den är till nytta?
Jag har också funderat på varför man sätter ett förbud mot mobilen, när man inte gör det mot datorn. Nästan alla datorer på våran skola är kopplade till internet och därmed kan man kommunicera med personer, väldigt mycket lättare jämfört med mobilen. Man kan göra otroligt mycket annat än just skolarbete med en dator. Men varför sätter man inte ett förbud mot datorn då? Jo, för den är ett nytt hjälpmedel som gör att vi kan skriva och hämta massa olika fakta till arbeten. Men vad gör läraren då om en elev surfar på internet istället för att skriva på sin uppsats? Jo, den säger till och sedan är det bra. Men vet läraren hur mycket eleverna egentligen skriver på sin uppsats? Nej, det vet den inte. För det har med förtroende mellan elev och lärare att göra. Och systemet med datorn fungerar, så varför ska det inte funka med mobilen? Jag tror att det här med mobil är nyare för lärare. Det är egentligen en ovisshet om vad som egentligen finns i en mobil. Därför sätter man ett förbud istället för att se fördelarna. En lärare skulle aldrig säga till mig om den såg mig skriva upp saker i min kalender, för då tror den att jag bara skriver saker som har med skolan att göra, men det behöver jag väl inte alls göra? Men om en lärare ser att jag skriver i min mobil, skulle den första reaktionen vara att jag direkt skulle lägga ner den. För den vet ju trots allt inte vad jag skriver. Men där får vi igen använda förtroendet.
Men det är så vi lever, våran värld utvecklas hela tiden. Därför måste skolan hänga med och se det positiva i det som sker. Använda sakerna till en viss del, för sakerna finns där. Vilket vi vill eller inte. Det är bara att acceptera. Mobilen är en av prylarna som utvecklas hela tiden och som används mer och mer. Därför kan man redan nu börja acceptera den!
Evelina Menchini, 9c
negativ/positiv energi
Min danslärare på söndagar pratar alltid om negativ &positiv energi. Det är så viktigt i alla,alla lägen.
Ju mer negativ energi du sprider ju mer negativ blir du själv och alla runt omkring dig. Detta kanske inte alltid handlar om t.ex hur många armhävningar du ska göra utan om dig själv och din hälsa. Jag kan känna såhär, vissa människor tycker väldigt synd om sig själva och om de är liiite sjuka eller har gått igenom något litet så stannar de hemma och tycker lite synd om sig själva!
Istället kanske man blir piggare och mår bättre om man går iväg till skola/jobb, och slipper hamna efter och faktiskt, så mår man bättre om man får komma ifrån hemmet lite. I know. Jag har tyckt synd om mig själv!
Ju mer du säger till dig själv att:
ååh det känns som att febern har stigit eller:
jag tänker på henne/honom hela tiden, ååhh så jobbigt.
Du tänker inte mindre på personen när du säger det till dig själv.
Nu menar jag verkligen inte personer som har gått igenom något väldigt nyss eller har 39 graders feber. Utan dessa personer som gick igenom något för 3 år sedan eller bara har sisodär 37 graders feber.
Jag vill inte att ni ska tro att jag är värsta känslokalla människan nu, för det är jag inte. Men när dessa personer tjatar om alla saker som de "lider" utav blir det så förbannat jobbigt. Tillslut orkar ingen bry sig och det är inte speciellt synd om personen längre. Jag skulle vilja att folket tog tag i saker och ger lite fan så går det bättre. Lev livet med positiv energi så går det så mycket bättre, det blir så mycket roligare!
Tror ni att de som har gått bort vill att vi ska gå runt och må dåligt i flera år för det. Självklart ska man sörja, man ska vara ledsen, man ska skita i allt och vara med de närstående. Men efter ett tag måste man kunna släppa det och leva som vanligt och tänka att, gud vad hon skulle gilla att jag gör såhär, eller han skulle tycka att den här sången är fin. Istället för :
åååhh, nu skulle hon varit med. Jag kan inte göra det utan henne, eller jag tänker för mycket på henne så jag kan inte lyssna på den här låten.
Vi lever livet en gång.
Slösa det inte på att vara ledsen i onödan, lev det som en rolig,positiv grej. Saker sker, men det är saker vi alla ska gå igenom. Två saker vet vi säkert:
Vi föds, vi dör.
Alla i olika tid, men ni som tror på andra sidan som mig. Vet att man är klar här. Det är inte här vi ska leva, vi är här för att lära inte leva här. Egentligen lever vi på andra sidan.
Men det är ett annat ämne.
killar kan också vara stressade/pressade
Jag tänkte på en sak, angående press.
Man brukar ju säga "stress&press" och det hänger ju verkligen ihop. När du känner dig pressad blir du stressad och tvärt om.
Men när jag tänker stress i huvudet ser jag en ca 40 årig mamma springa runt och ska hinna med massa saker och virrar runt som en liten boll.
Men killarna då? När tänker vi på att dem också kan vara stressade?
Man tänker ju bara att det är vi tjejer som har problem och känner stress&press.
Men jag lovar att killarna är nästan lika utsatta, fast de yttrar det på andra sätt.
Ni vet dem här som är "coooola killar" som i högstadiet röker,snusar, skiter i skolan, bråkar och är allmänt jävligt uppkäftiga? Hur tror ni dem killarna mår?
Innerst inne vet man att de inte vill vara sådär och att de egentligen inte tycker att det är speciellt coolt att slå sönder saker. Men de är osäkra och då vet de inte hur de ska bete sig. När man tänker efter så kanske det inte är så konstigt att dessa personer blir så.
Men nu till den lite mer "vardagliga pressen"
Det är ju ärligt talat ett jävla tjat om tjejernas ideal. Att vi blir så pressade för att vi ska vara size 0.
Men killarna då?
De ska väl helst ligga runt 1.80 - 1.85 ha tvättbräda och 50 cm runt biceps, klä sig i snygga kläder och ha en perfekt frisyr, ingen acne och vara bra i någon sport eller ett coolt instrument, samt hänga med "rätt folk"
Sen när blev det naturligt att vara så?
Lika onaturligt som tjejernas ideal!
Men killar ska ju vara "hårda" och det är väl inget för dem att tänka på.
Men tänk de stackars killar som utvecklas lite senare och är korta och taniga. De kan träna hur mycket som helst utan att något händer, är inte det en press då? Att de ska vara som jag beskrev förut men sedan GÅR det inte att göra så. Jag menar om vi tjejer skulle svälta oss skulle vi vara size 0. Men dessa killar kan inte det, det går inte att göra någonting åt. Liksom vi tjejer kan killar ha acne problem, men de kan inte täcka över det med foundation. Och helt plötsligt är dessa killar ofräscha och sliskiga.
Om en kille ska till skolan och den är jävligt trött och vaknar 10 min innan den börjar kan den inte direkt skydda ringarna under ögonen med concealer eller foundation. Den kan heller inte pigga upp ögonen med lite mascara.
Ibland kan jag känna att vi tjejer blir väldigt själviska. Att vi har så mycket ideal att följa och att vi ska ha "drömkroppen" men killarna har ju faktiskt minst lika mycket. Det kanske inte hela tiden är synd om oss.
En till sak, om en tjej går till en psykolog är deet ju mycket mer okej än om en kille skulle göra det. För killar är ju "hårda" och de klarar ju allt.
T.ex om en tjej blir dumpad så är det ju en självklarhet att den grinar i dagar och dränker sig i tårar och allt är väldigt synd om dem. Och det är det!
Men en kille kan ju inte direkt börja storgrina i skolan för en sån sak? För de är ju hårda...
Psykolog
I morgon ska jag till min psykolog.
Varför jag nämner detta i min blogg är inte för att få uppmärksamhet, eller att ni ska tycka synd om mig. Det är för att faktiskt "vanliga" tjejer kan ha små problem som de vill bearbeta.
Man behöver inte ha gått igenom ett krig, eller ett dödsfall, blivit våldtagen för att gå till en psykolog.
Men i detta samhäller vi lever i är det ganska "stort" att gå till en psykolog. Om någon frågar t.ex vad jag ska göra idag, och jag svarar psykologen blir människor ofta skamsna, varför ?
Varför är det en sådan stor grej? Att jag tar tag i mina problem och går och får hjälp?
Det är ju precis samma sak som att gå till sjukgymnasten för en bruten arm!
Men det är ju inget att skämmas för. För det är ju ytligt! Men så fort någonting har med psyket att göra blir folk nervösa. Då är det något allvarligt. Varför?
Är vi så rädda här i sverige för att göra fel eller misslyckas med saker? Istället för att vi tar tag i problemen så blundar vi. Vi blundar för att det låter ju bättre om man inte har några problem alls och att man går hos en psykolog. Det kallas perfektionism, vi vill nå den abstrakta perfektionen. Men är det verkligen roligt, bra och hälsosamt att vara perfekt?
Det är faktiskt okej att ta kontakt med någon som kan hjälpa en, någon som faktiskt är expert. Psykologerna är experter på det dom gör med deras nästan 6:åriga utbilning. Man måste lita på dem, att de gör rätt. I början t.ex var jag likadan! När mamma berättade att jag skulle gå hos en psykolog reagerade jag direkt:
- Men jag behöver inte gå till någon jäklans psykolog!
Men gud vad det har hjälpt mig, när jag hittade rätt.
Som med allt annat finns det bättre och sämre folk. Endel kanske inte skulle ha det yrket!
Don't give up the fight!
stress
Hösten är nog den årstid där det händer mest saker, men ändå minst!
Efter en lång sommar kommer alla rutiner tillbaka, men jag tror att väldigt många människor uppskattar det. För det skulle ju inte funka att ha lov hela livet?
Men mitt upp i alla rutiner mår folk dåligt. Folk tar på sig för mycket ansvar och sedan får de prestationsångest. Allt resulterar i stress. Man tänker på alla i sin närhet, man vill hjälpa dem men samtidigt tar man på sig deras problem. Allt resulterar till att man endast tänker på hur sina nära mår. Man glömmer bort hur man själv har det. Allting går utav bara farten, speciellt om personen har ett ganska stort problem. Oftast slutar det med att man blir utbränd. Man klarar inte av att leva i det tempo som existerar. Veckorna går i 360, allt i skolan ska hinnas med samtidigt som man ska prestera max. Man vill ju nå höga betyg, eller hur? Samtidigt som skolan tar stor del ska man hinna med att träna. Man vill ju inte bli fet?
För alla ideal som skall följas är ju nästintill size 0. Jag menar, hur stora är skyltdockorna egentligen?
Mät deras lår och inse att det är som mina överarmar.
Mitt upp i allt detta ska man hinna med sina vänner och om man har pojk/flickvän tar det också tid. Allting tar tid, och i detta extremt,extremt stressade samhälle hinner man inte med.
När man läser detta inser man att det faktiskt är ganska mycket. Men jag har ju faktiskt glömt det viktigaste, oss själva. När sist tog man sig tid och gjorde något riktigt bra för sig själv. Det är ju verkligen olika. Hur man är som person och vad som passar sig själv bäst. Men hur mysigt är det inte att ta ett bad och bara ha det mysigt. Men man gör det inte, det tar ju en massa tid. Så det är ju bättre att man duschar så man hinner göra klart läxorna.
Men hör hur det låter?
Det är ju faktiskt sjukt, men det är sanning. Vi lever i ett samhälle som är så stressat att vi männsikor far illa åt. Hur många människor "går inte i väggen" eller är utbrända i samhället?
ungdomar som får gå hos psykologer/kuratorer för att bearbeta stress.
Bearbeta en sak som vi bildar tillsammans. Det är ju inte direkt himlen som gör att det är ett stressat samhälle. Det är ju vi människor som lever i det. Det är ju vi som ser till att det är stressat.
Men hur ska man ändra på det?
Jag skrev förut att man tränar för size noll. Jag vet de flesta som läser här går i en sport de tycker är rolig. Tränar för att det är roligt, det är bra! Men hur mycket folk är det inte som tränar för just idealets skull? Men som egentligen tycker det är pest och pina att träna. Men man måste ju passa in. Annars är man ju en utstött, och det går ju inte? Man vill ju vara accepterad.
Jag skulle kunna spinna vidare denna text i all evighet. Jag kommer in på fler och fler saker, men tillslut orkar man inte läsa. Men det jag vill med detta är att man kanske ska kolla med sig själv ibland så man mår bra. Eller kanske be någon annan kolla det åt sig. För som många av er vet går jag hos en psykolog, det hjälper!
Det gäller att hitta rätt bara.
"människor"
Jag vet inte om det är generellt bland Svenskar, hammaröbor eller människor i fråga.
Men jag känner att väldigt,väldigt många människor är så avundsjuka här. Okej, vi säger såhär. Vi kallar dem för männsikor, eftersom jag inte vet vad jag ska kalla dem så säger vi människor!
Människorna vill alltid lyckas bäst,vara störst & veta mest. Eller hur? De vill gärna vara ensamma om att ha gjort saker så endast DE kan skryta om det. Eller egentligen vågar de inte ens skryta om det. De vill att folk ska komma fram och fråga om vad de gjort. Då kan de njuta av att berätta det som de själva har gjort. Sedan när någon annan person runt omkring dem har lyckats med något bra, gjort något kul eller bara haft jävligt tur. Då kan dessa "människor" ALDRIG glädjas åt dem. Jag blir så otroligt förbannad på alla dessa "människor" som finns i samhället. Jag vet inte vad detta beror på. Men det är verkligen så!
Håller ni med mig? Jag kan verkligen känna detta och jag blir verkligen ledsen på dessa sorgliga människor. Ärligt talat, hur kul kan ett liv vara när man aldrig,aldrig,aldrig kan berömma någon annan för något? Att heela tiden tänka på sig själv och att man själv är bäst. Det sjuka är, att ingen av dessa "människor" är speciellt omtyckta!
Nu till dessa falska, äckliga människor som jag tycker är värst. De personer som låtsas att vara glada för någon annans skull. DET LYSER FÖR FAN RÄTT IGENOM!
Jag skulle kunna rada upp människor på en hel lista som är såhär, men aldrig att jag gör det. Men dessa människor är lite som de ovan. Att de helst inte säger något. Men om någon bredvid t.ex skulle säga:
-Gud vilken fin tröja du har!
- Tack :)
Och den andra svara typ ni vet med det ansiktsuttrycket som låtsas vara glatt men som egentligen inte alls är de.
- ja den var jätte fin.
Jag undrar då vad som drar dessa männsikor till detta?
Vill man vara sådan, vill man det?
Är det osäkerhet?
Är deras föräldrar så och dessa människor tar efter egenskapen. Om man ens kan kalla det för egenskap?
Behandla andra som du själv vill bli behandlad.
mer åsikter
Jag tycker verkligen att det är roligt när endel personer som kommenterar BRA frågor till bloggerskorna. För det är så roligt när dom verkligen "äger dem". Jag vet inte om ni håller med, men jag tycker att blondinbella känner sig lite som mamma till alla barnen. För hon ska alltid pusha alla andra och berätta hur man får bra självförtroende och att man ska älska sig själv och att hon är så stark som människa och hur hon gjort, och allt hon nu skriver.
Isabella själv verkar ju ha ett bra självförtroende, och det är ju bra! Men när hon berättar hur man ska göra verkar det som att hon vet allt,allt,allt om självkänsla/självförtroende. Men hon har väl inte gått någon utbildning eller något mer än någon annan?
Hon kanske har gått igenom mycket så hon lärt sig på den vägen men hon skriver väldigt självklara grejer som de flesta vet. För hon behöver inte tro att hon är en "mamma" eller någon gud. Hon är ju faktiskt bara en vanlig 18 åring. Jag kan störa mig lite på det. Men det är väl så hon är:) och alla är vi ju olika. Men jag kan verkligen hålla med om att hon beter sig som mina föräldrar gör. Och dom är 40+
Det känns som att bara för hon är en stor bloggerska måste hon bete sig ordentligt och duktigt för att hon ska vara en bra förebild.
Men jag kan tycka att man blir så tillgjord. En bra förebild är någon som verkligen är sig själv och lever sitt liv, men på ett sundt sätt. Och när man är arton så är det tillåtet att vara lite crazy. Man är faktiskt tonåring fortfarande!
det kanske inte är så kul att springa runt på klubbar när man är 50. Lev för åldern!
Jag menar verkligen inte att jag tycker att hon borde supa sig full oftare. Men släppa lös lite mer.
Men om hon tycker att det är roligt att ägna lördagkvällar till jobb&thé så visst för mig.
Men jag tycker inte att hon är en bra förebild för det!
Men hon har också många bra sidor som artonåring som många inte har. Hon är ju trots allt företagare och får många stora jobb. Och det behöver man ju inte få bara för att man är känd? Hon är otroligt driven människa!
Rosa bandet
Nu är det andra året jag köpte det "rosa bandet"
Jag tycker att det är viktigt att köpa ett band. För cancer är faktiskt en svår,svår sjukdom. Jag vet precis hur min mormor har levt de senaste 15-16 åren. Hemska år, grymt hemska år.
Om man inte har någon när och kär som har cancer kan man nog inte förstå hur mycket det innebär. Jag skulle kunna sitta i timmar och förklara vad min mormor gått igenom, men det kommer aldrig få er att förstå.
Sedan finns de alltid personer i livet som har lyckan med sig och blir friska. Men 1 av 4 har inte den turen. Inte min mormor, hon kommer dö i sjukdomen. Men med 25 kr/skalle kan vi göra en förändring. Vi kan hjälpa alla forskare att få fram ett ordentligt,riktigt och framförallt säkert bromsmedel. För än idag finns det inget som är perfekt. Man kan få cellgifter och gå igenom en hemsk kur som gör att man tappar hår,naglar, sänker immunförsvaret och man kan faktiskt, hemskt nog dö i en förkyldning. Massa mer saker men jag vet inte allt. Sedan kan man ju gå på strålning som det kallas. Det är samma sak som datortomografi (jag har gjort det en gång.)
Man får åka på en brits samtidigt som en BAMSESTOR rund grej snurrar runt en. Biverkningar som jag vet mormor haft är brännskador. Hela hennes mun var helt sönderbränd, hon kunde inte äta mat på 2 månader. De första veckorna gick hon på dropp, de andra åt hon soppa, hon har knappt några smaklökar kvar.
Redan nu har jag börjat skriva massa. Men jag tänker sluta här. Jag tycker bara att man ska skänka 25 kronor och försöka hjälpa de sjuka.
Och du, vem som helst kan drabbas av cancer. Det kanske blir jag, kanske du, eller kanske din mammma.
Så skänk 25 kr så kanske det snart finns ett medel.
tatuering
Jag läste på kenzas blogg när hon skrev om tatueringar
Jag tycker det är råååsnyggt med tatuering, till en viss mängd och självklart har det ju betydelse för vad man tatuerar!
Jag tycker som många andra att det är extremt fult att tatuera sig typ stora drakar över hela armen eller över hela benet. Men samtidigt kan jag känna att om dem vill ha det så fine, deras beslut! De kanske tycker att det är råfult med navelpiercing t.ex som jag tycker är fint!
Men iaf. Jag tycker att det är fint att ha en liiiten tatuering som betyder något för en själv. Något namn eller en text som sitter på ett ställe som är ganska döljt. För då visar personen att den inte gjort det för syns skull. Sedan tycker jag att man verkligen ska tänka igenom beslutet, för man målar ändå in den i huden.
alltså är det inte sjukt äckligt???????
man blir ju mörkrädd av människor som gör såhär..
Förstörelse
Ibland kan man blir så förbannad trött på folk.
För på pappas jobb så blir det skadegörelse hela tiden. Folk gör inbrott, tar sönder väggar, bryter sönder saker, klottrar. Allt du kan tänka dig.
I måndags hade det varit inbrottsförsök, då hade de brytit sönder väggar och massa grejer. Allt detta kostar ju pengar för företaget.
Precis för 10 min sen kom en anställd in hit till pappas kontor och berättade att de har klottrats som fan inatt.
De har ritat hakkors och skrivit massa saker. Allt detta måste ju anmälas till polisen.
Och nu kommer ju företaget behöva mer securitas utrustning. Allt kostar ju pengar, bara för att massa småungar inte har något liv.
Jag vill inte heller tänka på hur deras uppväxt ser ut och vad de gått igenom. Men fan heller att de har rätt till sådana här saker.
tråkiga bloggar!
En grej som jag har tänkt på rätt länge som jag verkligen ogillar, är negativa bloggar.
Jag menar, självklart ska man kunna skriva av sig ibland. Och jag kan tycka att det är skönt att läsa ibland om någons problem, då känner man att man inte är själv om dem.
Men helt ärligt, hur kul är det att läsa inlägg efter inlägg efter inlägg om hur dåligt någon mår? Man blir ju inte direkt mer positiv utav det. För man säger till sig själv hela tiden att man mår dåligt och tillslut blir det ens egen verkligehet. Och då ligger man risigt till, när man lyckats övertala sig själv om att man mår dåligt.
I know, jag har gjort det själv. Fast inte här.
Men tycker inte ni att det är extremt mycket roligare att titta på en blogg där man kan sitta och flina för sig själv för att personen skriver roligt eller gör roliga saker.
Än att läsa hur dåligt någon mår hela tiden.
Jag kan också tycka att bloggar blir extremt tråkiga om personen aldrig kan dela med sig något av sig själv.
Nu menar jag verkligen inte privatlivet. Men saker som kanske hände under dagen och bjuda på sig själv lite. Visa vem man är. För i en blogg blir man den man visar!
För dom som läser min blogg t.ex som aldrig har träffat mig har ju en bild på hur jag är och hur jag ser ut.
Visar man bara den tråkiga sidan av sig själv, tror ju folk att man är sån!!
Och det vill man väl inte? man vill väl att folk ska tycka att man är rolig och är en sund och skön person.
För vem är perfekt? åååh, bloggvärlden är verkligen så ytlig.
JAG HATAR DEN HÄR JÄVLA FITTDATORN; OCH JÄVLA BLOGG.SE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!11111111
jag hade skrivit ett inlägg som kan vart det bästta och längsata jag någoinsin skrivit.
OCH NU BaRA DOG ALLT:....rgdsf,bmsdk.vfb,jcgdmk.h,gs.erxjctfföelnktrrrrrrrrrrqaa
utseende
För i vårat samhälle just nu, läggs det ortroligt,otroligt mycket vikt åt utseende. Hela tiden kommer det nya metoder om bantning, nytt smink som täcker alla finnar, korsetter som drar in fettet, saker som ska hjälpa dig att se snyggare ut helt enkelt.
Tittar man på reklamen på tv handlar nästan 50 % om utseende på något sätt. Vi blir ju påverkade hela tiden, om att vi ska se snygga ut.
Hos endel resulterar det i ätstörningar och hos andra en jävligt hög press.
Om jag inte har fattat helt fel så ska man väl bara leva ett sundt liv?
Men vad är ett sundt liv för dig?
Alla kan vi ju räkna ut med röven att det inte är bra att äta godis varje dag, men samtidigt inte leva på diet drycker.
Att leva ett sundt liv för mig, är att man känner sig nöd för den man är, men äter och tränar som man själv tycker är lagom.
Jag tror att vi människor lägger mer och mer vikt i hur en person ser ut nu jämfört med hur det var förr.
Det sker ju otroligt ofta, även mig. Att man kommenterar vad folk har på sig, eller hur folk går eller whatever.
Ju oftare vi påminner varandra om hur personer ser ut påminner vi oss själva att vara "perfekta"
För man vill väl inte klä sig som en fjortis , eller väga lika mycket som fettot man såg igår, eller gå lite halvtaskigt i klackar.
Hela tiden kommenterar vi saker om andra, som om vi själva skulle vara perfekta.
Men samtidigt blir man inte sig själv när man måste leva upp till dessa krav.
Jag menar, om en tjej vill vara fjortis så har väl jag absolut ingenting med det att göra ?!?!
Om hon känner att hon lever ett sundt liv så är väl det helt ypperligt?
Är det inte sjukt elakt av oss männsikor att prata skit om folk för hur de ser ut?
Det är faktiskt skillnad på att prata om hur folk beter sig jämfört med hur folk ser ut.
Det som jag egentligen vill komma fram till är att vi måste lägga ner. Allt detta tjatet om utseende. Det spelar väl egentligen ingen som helst roll. Bara alla är nöjda över sig själva! Sen hur andra personer ser ut är egentligen så himla ointressant. Det handlar om att vi hela tiden söker bekräftelse om oss själva..
Egentligen kanske det inte spelar någon roll om jag inte har en as tight kropp för jag kanske mår väldigt bra ändå.
Tycker jag själv att jag mår bra så spelar inte kroppen någon roll.
För allting sitter ju faktiskt uppe i huvudet. Mår du bra så ser du inte dig själv som ful, eller tycker att alla andra har såå mycket finare lår eller vad det nu kan vara.
Men mår du inte bra (kan vara vad som helst) så tänker du mycket mer på ditt utseende, för att känna att man är accepterad.
Men jag tror att vi alla kan vara överens om att utseendet har noll betydelse.
Även om man själv glömmer bort det alldeles för ofta. Vi måste påminna oss själva och andra, att det faktiskt är insidan som räknas!
blogga för din egen skull.
Min syn om varför man bloggar är för ens egen skull. För att man själv ska kunna ha ett eget ställe där man kan uttrycka sina åsikter och skriva vad man gör, och även visa i bilder.
Man ska kunna uttrycka sig när man vill, så fort man känner för det. Men ändå inte behöva göra det hela tiden.
Jag tycker verkligen att endel hamnar fel, när de bloggar för andras skull. Det är så otrloligt dumt att tänka så. Man sätter så otroligt mycket press på sig själv att man måste uppdatera varje dag, för att läsarna ska kunna se och läsa nya saker hela tiden. Man sätter press på att man ska lägga ut mer bilder, för då blir bloggen mer intressant. Men är inte det helt,helt fel?
Man lägger väl ut bilder om man känner för det. Jag tycker absolut inte att man ska behöva ta bilder på sig själv för att man ska kunna lägga ut dem på bloggen. Låter det inte patetiskt att folk gör så? Tar kort för andras skull. Klart man kan göra saker för andra människor, men det hela blir så fel. Om man aldrig gör det för sin egen skull. Det låser sig tillslut, det lovar jag.
Man måste inners inne ha en egen liten vilja i det hela. Man ska inte behöva känna press för det.
Speciellt inte press för att man måste uppdatera.
Jag tycker det är fel av folk som skriver:
Förlåt för att jag inte har uppdaterat, har haft så mycket att göra.
Då är det ju inte bra, man ska absolut inte känna en press för att man inte har uppdaterat.
För varje val man gör, finns det en vilja i det. Hur mycket man än tänker så är det sant.
Man uppdaterar inte sin blogg för att man inte prioriterar det.
Nej, jag tycker att detta kan bli patetiskt.
Blogga skall man endast göra för sin egen skull, annars sätter man en hemsk press på sig.
Din blogg är din blogg. Där bestämmer endast du hur mycket du ska uppdatera, och hur du uppdaterar.
vardaglig stress
Hela situationen med skolan är så stressad. Ärligt talat det mest stressande ställe jag vet.
Man blir inte bara stressad av prov & inlämningar utan hela situationen. Av att gå runt i en miljö där ca 320 personer går runt och är stressade. Stressade av den miljö vi lever i!
Det enda veckodagarna går ut på är att längta, längta efter helgen. Då man bara kan slappna av och ta det lugnt eller bara göra som man själv vill.
Det som jag tycker är en av lärarnas viktigaste roller är att få eleverna att sluta stressa. De som tjatar om att de har såååååå mycket erfarenhet borde väl veta hur vi barn ska hantera stress? För vi är faktiskt bara barn.
Eller hur de ska lägga upp arbeten utan att få eleverna att bli stressade. Jag vet att det är svårt för lärarna att koppla av ordentligt i skolan när de är så mycket att göra. Men, det som är så otroligt,otroligt viktigt är att de själva ska vara avslappnade och lugna. För om en lärare är stressad så blir eleverna stressade, och tvärt om.
För våran värld förändras hela tiden och det går fort. Fortare och fortare.
Våra kroppar hinner inte med.
Därför skapar vi en stressig värld.
Vi måste sluta. Nu.
Det är inte bra att leva i en värld med stress.
Men det går inte att stoppa i sig ett piller och få det normalt igen.
Vi människor måste sluta.
Sluta stressa.
Sluta stressa.
Försök att hitta de små "guldkornen" i vardagen och njut. Få inte den negativa stressen att ta över. Tänk på de bra stunderna och njut av dem.
toto - I'll be over you.
Sjukt vad mycket musik ger en, och toto är jag uppväxt med. Finns få saker som slår det.
Kissie, eller Alexandra Nilsson?
Jag läste hennes blogg i typ våras. Inte för att jag tyckte den var bra utan för att den var så jävla,jävla patetisk.
I början såg man bara hur hela "kissie" förvandlades från en gullig tjej till en otroligt ytlig fjortis. Jag menar, alla får se ut som dom vill. Men hon såg ju (enligt mig) otroligt mycket bättre ut förut när hon var mer naturlig. Men det är inte det jag vill få fram. Jag vill bara uppmärksamma alla om hur jädra dumt hon beter sig.
Hon har sin blogg under sitt alias "Kissie" där hon kommenterar andra och hoppar på folk rätt ut, genom sin blogg. Hon skriver om t.ex Isabella (blondinbella) om hur hon är och hur hon beter sig. Och det är ju fan inte snälla saker hon skriver, och skulle hon verkligen våga säga det irl? Eller är det bara Kissie som tycker det, och inte Alexandra?
Hon säger ju att hon överdriver hennes verklighet i sin blogg. Så hon tycker egentligen inte speciellt illa om blondinbella men hon överdriver bara? Men hur går det till ?????
Att hoppa på andra som en gorilla men sedan tycker du inte så?
Jag förstår inte heller hur hon vill vara dum mot andra, och bete sig som en liten jäklans 13 åring. Vad vinner hon ärligt talat på att kalla Katrin z för hagga? Det spelar egentligen ingen roll vad katrin har kallat henne. Utan det handlar om hur man som själv beter sig.
Jag tycker också att hon skriver jävligt onödiga grejer.
Så, alltså allt som står i bloggen är ju faktiskt skrivet utan alexandra nilsson. INTE KISSIE! sedan om hon vill vara kissie och berätta om alla kändissaker hon får gå på. Så visst. Men man beter sig fan inte som hon gör. Och hon kan ALDRIG skylla ifrån sig på "kissie" för det är ju henne själv, Alexandra nilsson.
Mår människan helt ärligt talat bra av att skriva om alla åsikter som hon har. Som gör att typ 90% av alla hennes läsare hatar henne. Är det det man vill? tjäna en grym summa pengar på att provocera och få tjejer att må dåligt?
Jag vet att hon säger såhär:
Men alla de 90 % fattar ju inte att jag driver. De andra 10 fattar. Men hur fan kan man driva på andras bekostnad? Och jag tror att de flesta av de 90 % fattar. Men de läser ändå om alla dessa saker hon skriver om!
Det räcker nu, hon har gjort det nu, och hon måste ju bli värre hela tiden. Och hela den här grejen är ju så patetisk!
Vi alla kan ju vara överens om att hennes blogg inte komma hålla speciellt länge till. Och vad gör hon då ?
Vem vill anställa en tjej som har betett sig så jävla dumt mot så mycket människor? Nej, hon kanske inte tänkte på det.
Mobil under lektionstid, JA!
I tidningarna har det startats upp en het debatt kring ämnet;
Mobil under lektionstid.
Engelska skolan på gruvlyckan, Karlstad har totalförbud mot detta. Elever får endast använda mobilen på raster, om de vistas utomhus. Om en elev får ett sms under lektionstid och läraren märker detta får eleven återläsning. Dessutom på en fredag eftermiddag.
Jag kan personligen inte se detta som en positiv regel. Att man ska ha stenhårda regler för något som är det mest naturliga i detta samhälle vi lever i idag. Jag tycker att det är fel att sätta ett totalförbud mot detta istället för att se mobilen som en fördel. Jag vet att en mobil kan störa på lektionstid p.g.a att man kan kommunicera med andra människor.
Jag kan inte tala för alla på min skola, men jag vet att i min klass fungerar detta bra. Att man får ha med mobilen under lektionstid. Det sker ytterst sällan att en elev har uppe mobilen så den stör! Jag själv brukar använda min mobil som ett redskap under matte/no lektioner. En ny mobil har miniräknare och andra funktioner som t.ex. omvandlare, där du kan omvandla massa olika enheter. Är det inte fantastiskt? Jag använder alltid min mobil som kalender, är inte det miljövänligt också, istället för att köpa en massa papper? Då skriver jag upp alla läxor och inlämningar vi har, de flesta personer i min klass har med sig mobilen till varje lektion. Då kan man ju lika gärna skriva upp läxor och inlämningarna i mobilen, eftersom den används så ofta utanför skolan. Varför ska vi då sätta ett förbud mot mobilen när den är till nytta?
Jag har också funderat på varför man sätter ett förbud mot mobilen, när man inte gör det mot datorn. Nästan alla datorer på våran skola är kopplade till internet och därmed kan man kommunicera med personer, väldigt mycket lättare jämfört med mobilen. Man kan göra otroligt mycket annat än just skolarbete med en dator. Men varför sätter man inte ett förbud mot datorn då? Jo, för den är ett nytt hjälpmedel som gör att vi kan skriva och hämta massa olika fakta till arbeten. Men vad gör läraren då om en elev surfar på internet istället för att skriva på sin uppsats? Jo, den säger till och sedan är det bra. Men vet läraren hur mycket eleverna egentligen skriver på sin uppsats? Nej, det vet den inte. För det har med förtroende mellan elev och lärare att göra. Och systemet med datorn fungerar, så varför ska det inte funka med mobilen? Jag tror att det här med mobil är nyare för lärare. Det är egentligen en ovisshet om vad som egentligen finns i en mobil. Därför sätter man ett förbud istället för att se fördelarna. En lärare skulle aldrig säga till mig om den såg mig skriva upp saker i min kalender, för då tror den att jag bara skriver saker som har med skolan att göra, men det behöver jag väl inte alls göra? Men om en lärare ser att jag skriver i min mobil, skulle den första reaktionen vara att jag direkt skulle lägga ner den. För den vet ju trots allt inte vad jag skriver. Men där får vi igen använda förtroendet.
Men det är så vi lever, våran värld utvecklas hela tiden. Därför måste skolan hänga med och se det positiva i det som sker. Använda sakerna till en viss del, för sakerna finns där. Vilket vi vill eller inte. Det är bara att acceptera. Mobilen är en av prylarna som utvecklas hela tiden och som används mer och mer. Därför kan man redan nu börja acceptera den!
Evelina Menchini, 9c
negativ/positiv energi
Ju mer negativ energi du sprider ju mer negativ blir du själv och alla runt omkring dig. Detta kanske inte alltid handlar om t.ex hur många armhävningar du ska göra utan om dig själv och din hälsa. Jag kan känna såhär, vissa människor tycker väldigt synd om sig själva och om de är liiite sjuka eller har gått igenom något litet så stannar de hemma och tycker lite synd om sig själva!
Istället kanske man blir piggare och mår bättre om man går iväg till skola/jobb, och slipper hamna efter och faktiskt, så mår man bättre om man får komma ifrån hemmet lite. I know. Jag har tyckt synd om mig själv!
Ju mer du säger till dig själv att:
ååh det känns som att febern har stigit eller:
jag tänker på henne/honom hela tiden, ååhh så jobbigt.
Du tänker inte mindre på personen när du säger det till dig själv.
Nu menar jag verkligen inte personer som har gått igenom något väldigt nyss eller har 39 graders feber. Utan dessa personer som gick igenom något för 3 år sedan eller bara har sisodär 37 graders feber.
Jag vill inte att ni ska tro att jag är värsta känslokalla människan nu, för det är jag inte. Men när dessa personer tjatar om alla saker som de "lider" utav blir det så förbannat jobbigt. Tillslut orkar ingen bry sig och det är inte speciellt synd om personen längre. Jag skulle vilja att folket tog tag i saker och ger lite fan så går det bättre. Lev livet med positiv energi så går det så mycket bättre, det blir så mycket roligare!
Tror ni att de som har gått bort vill att vi ska gå runt och må dåligt i flera år för det. Självklart ska man sörja, man ska vara ledsen, man ska skita i allt och vara med de närstående. Men efter ett tag måste man kunna släppa det och leva som vanligt och tänka att, gud vad hon skulle gilla att jag gör såhär, eller han skulle tycka att den här sången är fin. Istället för :
åååhh, nu skulle hon varit med. Jag kan inte göra det utan henne, eller jag tänker för mycket på henne så jag kan inte lyssna på den här låten.
Vi lever livet en gång.
Slösa det inte på att vara ledsen i onödan, lev det som en rolig,positiv grej. Saker sker, men det är saker vi alla ska gå igenom. Två saker vet vi säkert:
Vi föds, vi dör.
Alla i olika tid, men ni som tror på andra sidan som mig. Vet att man är klar här. Det är inte här vi ska leva, vi är här för att lära inte leva här. Egentligen lever vi på andra sidan.
Men det är ett annat ämne.
killar kan också vara stressade/pressade
Man brukar ju säga "stress&press" och det hänger ju verkligen ihop. När du känner dig pressad blir du stressad och tvärt om.
Men när jag tänker stress i huvudet ser jag en ca 40 årig mamma springa runt och ska hinna med massa saker och virrar runt som en liten boll.
Men killarna då? När tänker vi på att dem också kan vara stressade?
Man tänker ju bara att det är vi tjejer som har problem och känner stress&press.
Men jag lovar att killarna är nästan lika utsatta, fast de yttrar det på andra sätt.
Ni vet dem här som är "coooola killar" som i högstadiet röker,snusar, skiter i skolan, bråkar och är allmänt jävligt uppkäftiga? Hur tror ni dem killarna mår?
Innerst inne vet man att de inte vill vara sådär och att de egentligen inte tycker att det är speciellt coolt att slå sönder saker. Men de är osäkra och då vet de inte hur de ska bete sig. När man tänker efter så kanske det inte är så konstigt att dessa personer blir så.
Men nu till den lite mer "vardagliga pressen"
Det är ju ärligt talat ett jävla tjat om tjejernas ideal. Att vi blir så pressade för att vi ska vara size 0.
Men killarna då?
De ska väl helst ligga runt 1.80 - 1.85 ha tvättbräda och 50 cm runt biceps, klä sig i snygga kläder och ha en perfekt frisyr, ingen acne och vara bra i någon sport eller ett coolt instrument, samt hänga med "rätt folk"
Sen när blev det naturligt att vara så?
Lika onaturligt som tjejernas ideal!
Men killar ska ju vara "hårda" och det är väl inget för dem att tänka på.
Men tänk de stackars killar som utvecklas lite senare och är korta och taniga. De kan träna hur mycket som helst utan att något händer, är inte det en press då? Att de ska vara som jag beskrev förut men sedan GÅR det inte att göra så. Jag menar om vi tjejer skulle svälta oss skulle vi vara size 0. Men dessa killar kan inte det, det går inte att göra någonting åt. Liksom vi tjejer kan killar ha acne problem, men de kan inte täcka över det med foundation. Och helt plötsligt är dessa killar ofräscha och sliskiga.
Om en kille ska till skolan och den är jävligt trött och vaknar 10 min innan den börjar kan den inte direkt skydda ringarna under ögonen med concealer eller foundation. Den kan heller inte pigga upp ögonen med lite mascara.
Ibland kan jag känna att vi tjejer blir väldigt själviska. Att vi har så mycket ideal att följa och att vi ska ha "drömkroppen" men killarna har ju faktiskt minst lika mycket. Det kanske inte hela tiden är synd om oss.
En till sak, om en tjej går till en psykolog är deet ju mycket mer okej än om en kille skulle göra det. För killar är ju "hårda" och de klarar ju allt.
T.ex om en tjej blir dumpad så är det ju en självklarhet att den grinar i dagar och dränker sig i tårar och allt är väldigt synd om dem. Och det är det!
Men en kille kan ju inte direkt börja storgrina i skolan för en sån sak? För de är ju hårda...
Psykolog
Varför jag nämner detta i min blogg är inte för att få uppmärksamhet, eller att ni ska tycka synd om mig. Det är för att faktiskt "vanliga" tjejer kan ha små problem som de vill bearbeta.
Man behöver inte ha gått igenom ett krig, eller ett dödsfall, blivit våldtagen för att gå till en psykolog.
Men i detta samhäller vi lever i är det ganska "stort" att gå till en psykolog. Om någon frågar t.ex vad jag ska göra idag, och jag svarar psykologen blir människor ofta skamsna, varför ?
Varför är det en sådan stor grej? Att jag tar tag i mina problem och går och får hjälp?
Det är ju precis samma sak som att gå till sjukgymnasten för en bruten arm!
Men det är ju inget att skämmas för. För det är ju ytligt! Men så fort någonting har med psyket att göra blir folk nervösa. Då är det något allvarligt. Varför?
Är vi så rädda här i sverige för att göra fel eller misslyckas med saker? Istället för att vi tar tag i problemen så blundar vi. Vi blundar för att det låter ju bättre om man inte har några problem alls och att man går hos en psykolog. Det kallas perfektionism, vi vill nå den abstrakta perfektionen. Men är det verkligen roligt, bra och hälsosamt att vara perfekt?
Det är faktiskt okej att ta kontakt med någon som kan hjälpa en, någon som faktiskt är expert. Psykologerna är experter på det dom gör med deras nästan 6:åriga utbilning. Man måste lita på dem, att de gör rätt. I början t.ex var jag likadan! När mamma berättade att jag skulle gå hos en psykolog reagerade jag direkt:
- Men jag behöver inte gå till någon jäklans psykolog!
Men gud vad det har hjälpt mig, när jag hittade rätt.
Som med allt annat finns det bättre och sämre folk. Endel kanske inte skulle ha det yrket!
Don't give up the fight!
stress
Efter en lång sommar kommer alla rutiner tillbaka, men jag tror att väldigt många människor uppskattar det. För det skulle ju inte funka att ha lov hela livet?
Men mitt upp i alla rutiner mår folk dåligt. Folk tar på sig för mycket ansvar och sedan får de prestationsångest. Allt resulterar i stress. Man tänker på alla i sin närhet, man vill hjälpa dem men samtidigt tar man på sig deras problem. Allt resulterar till att man endast tänker på hur sina nära mår. Man glömmer bort hur man själv har det. Allting går utav bara farten, speciellt om personen har ett ganska stort problem. Oftast slutar det med att man blir utbränd. Man klarar inte av att leva i det tempo som existerar. Veckorna går i 360, allt i skolan ska hinnas med samtidigt som man ska prestera max. Man vill ju nå höga betyg, eller hur? Samtidigt som skolan tar stor del ska man hinna med att träna. Man vill ju inte bli fet?
För alla ideal som skall följas är ju nästintill size 0. Jag menar, hur stora är skyltdockorna egentligen?
Mät deras lår och inse att det är som mina överarmar.
Mitt upp i allt detta ska man hinna med sina vänner och om man har pojk/flickvän tar det också tid. Allting tar tid, och i detta extremt,extremt stressade samhälle hinner man inte med.
När man läser detta inser man att det faktiskt är ganska mycket. Men jag har ju faktiskt glömt det viktigaste, oss själva. När sist tog man sig tid och gjorde något riktigt bra för sig själv. Det är ju verkligen olika. Hur man är som person och vad som passar sig själv bäst. Men hur mysigt är det inte att ta ett bad och bara ha det mysigt. Men man gör det inte, det tar ju en massa tid. Så det är ju bättre att man duschar så man hinner göra klart läxorna.
Men hör hur det låter?
Det är ju faktiskt sjukt, men det är sanning. Vi lever i ett samhälle som är så stressat att vi männsikor far illa åt. Hur många människor "går inte i väggen" eller är utbrända i samhället?
ungdomar som får gå hos psykologer/kuratorer för att bearbeta stress.
Bearbeta en sak som vi bildar tillsammans. Det är ju inte direkt himlen som gör att det är ett stressat samhälle. Det är ju vi människor som lever i det. Det är ju vi som ser till att det är stressat.
Men hur ska man ändra på det?
Jag skrev förut att man tränar för size noll. Jag vet de flesta som läser här går i en sport de tycker är rolig. Tränar för att det är roligt, det är bra! Men hur mycket folk är det inte som tränar för just idealets skull? Men som egentligen tycker det är pest och pina att träna. Men man måste ju passa in. Annars är man ju en utstött, och det går ju inte? Man vill ju vara accepterad.
Jag skulle kunna spinna vidare denna text i all evighet. Jag kommer in på fler och fler saker, men tillslut orkar man inte läsa. Men det jag vill med detta är att man kanske ska kolla med sig själv ibland så man mår bra. Eller kanske be någon annan kolla det åt sig. För som många av er vet går jag hos en psykolog, det hjälper!
Det gäller att hitta rätt bara.
"människor"
Jag vet inte om det är generellt bland Svenskar, hammaröbor eller människor i fråga.
Men jag känner att väldigt,väldigt många människor är så avundsjuka här. Okej, vi säger såhär. Vi kallar dem för männsikor, eftersom jag inte vet vad jag ska kalla dem så säger vi människor!
Människorna vill alltid lyckas bäst,vara störst & veta mest. Eller hur? De vill gärna vara ensamma om att ha gjort saker så endast DE kan skryta om det. Eller egentligen vågar de inte ens skryta om det. De vill att folk ska komma fram och fråga om vad de gjort. Då kan de njuta av att berätta det som de själva har gjort. Sedan när någon annan person runt omkring dem har lyckats med något bra, gjort något kul eller bara haft jävligt tur. Då kan dessa "människor" ALDRIG glädjas åt dem. Jag blir så otroligt förbannad på alla dessa "människor" som finns i samhället. Jag vet inte vad detta beror på. Men det är verkligen så!
Håller ni med mig? Jag kan verkligen känna detta och jag blir verkligen ledsen på dessa sorgliga människor. Ärligt talat, hur kul kan ett liv vara när man aldrig,aldrig,aldrig kan berömma någon annan för något? Att heela tiden tänka på sig själv och att man själv är bäst. Det sjuka är, att ingen av dessa "människor" är speciellt omtyckta!
Nu till dessa falska, äckliga människor som jag tycker är värst. De personer som låtsas att vara glada för någon annans skull. DET LYSER FÖR FAN RÄTT IGENOM!
Jag skulle kunna rada upp människor på en hel lista som är såhär, men aldrig att jag gör det. Men dessa människor är lite som de ovan. Att de helst inte säger något. Men om någon bredvid t.ex skulle säga:
-Gud vilken fin tröja du har!
- Tack :)
Och den andra svara typ ni vet med det ansiktsuttrycket som låtsas vara glatt men som egentligen inte alls är de.
- ja den var jätte fin.
Jag undrar då vad som drar dessa männsikor till detta?
Vill man vara sådan, vill man det?
Är det osäkerhet?
Är deras föräldrar så och dessa människor tar efter egenskapen. Om man ens kan kalla det för egenskap?
Behandla andra som du själv vill bli behandlad.
mer åsikter
Jag tycker verkligen att det är roligt när endel personer som kommenterar BRA frågor till bloggerskorna. För det är så roligt när dom verkligen "äger dem". Jag vet inte om ni håller med, men jag tycker att blondinbella känner sig lite som mamma till alla barnen. För hon ska alltid pusha alla andra och berätta hur man får bra självförtroende och att man ska älska sig själv och att hon är så stark som människa och hur hon gjort, och allt hon nu skriver.
Isabella själv verkar ju ha ett bra självförtroende, och det är ju bra! Men när hon berättar hur man ska göra verkar det som att hon vet allt,allt,allt om självkänsla/självförtroende. Men hon har väl inte gått någon utbildning eller något mer än någon annan?
Hon kanske har gått igenom mycket så hon lärt sig på den vägen men hon skriver väldigt självklara grejer som de flesta vet. För hon behöver inte tro att hon är en "mamma" eller någon gud. Hon är ju faktiskt bara en vanlig 18 åring. Jag kan störa mig lite på det. Men det är väl så hon är:) och alla är vi ju olika. Men jag kan verkligen hålla med om att hon beter sig som mina föräldrar gör. Och dom är 40+
Det känns som att bara för hon är en stor bloggerska måste hon bete sig ordentligt och duktigt för att hon ska vara en bra förebild.
Men jag kan tycka att man blir så tillgjord. En bra förebild är någon som verkligen är sig själv och lever sitt liv, men på ett sundt sätt. Och när man är arton så är det tillåtet att vara lite crazy. Man är faktiskt tonåring fortfarande!
det kanske inte är så kul att springa runt på klubbar när man är 50. Lev för åldern!
Jag menar verkligen inte att jag tycker att hon borde supa sig full oftare. Men släppa lös lite mer.
Men om hon tycker att det är roligt att ägna lördagkvällar till jobb&thé så visst för mig.
Men jag tycker inte att hon är en bra förebild för det!
Men hon har också många bra sidor som artonåring som många inte har. Hon är ju trots allt företagare och får många stora jobb. Och det behöver man ju inte få bara för att man är känd? Hon är otroligt driven människa!
Rosa bandet
Nu är det andra året jag köpte det "rosa bandet"
Jag tycker att det är viktigt att köpa ett band. För cancer är faktiskt en svår,svår sjukdom. Jag vet precis hur min mormor har levt de senaste 15-16 åren. Hemska år, grymt hemska år.
Om man inte har någon när och kär som har cancer kan man nog inte förstå hur mycket det innebär. Jag skulle kunna sitta i timmar och förklara vad min mormor gått igenom, men det kommer aldrig få er att förstå.
Sedan finns de alltid personer i livet som har lyckan med sig och blir friska. Men 1 av 4 har inte den turen. Inte min mormor, hon kommer dö i sjukdomen. Men med 25 kr/skalle kan vi göra en förändring. Vi kan hjälpa alla forskare att få fram ett ordentligt,riktigt och framförallt säkert bromsmedel. För än idag finns det inget som är perfekt. Man kan få cellgifter och gå igenom en hemsk kur som gör att man tappar hår,naglar, sänker immunförsvaret och man kan faktiskt, hemskt nog dö i en förkyldning. Massa mer saker men jag vet inte allt. Sedan kan man ju gå på strålning som det kallas. Det är samma sak som datortomografi (jag har gjort det en gång.)
Man får åka på en brits samtidigt som en BAMSESTOR rund grej snurrar runt en. Biverkningar som jag vet mormor haft är brännskador. Hela hennes mun var helt sönderbränd, hon kunde inte äta mat på 2 månader. De första veckorna gick hon på dropp, de andra åt hon soppa, hon har knappt några smaklökar kvar.
Redan nu har jag börjat skriva massa. Men jag tänker sluta här. Jag tycker bara att man ska skänka 25 kronor och försöka hjälpa de sjuka.
Och du, vem som helst kan drabbas av cancer. Det kanske blir jag, kanske du, eller kanske din mammma.
Så skänk 25 kr så kanske det snart finns ett medel.
tatuering
Jag tycker det är råååsnyggt med tatuering, till en viss mängd och självklart har det ju betydelse för vad man tatuerar!
Jag tycker som många andra att det är extremt fult att tatuera sig typ stora drakar över hela armen eller över hela benet. Men samtidigt kan jag känna att om dem vill ha det så fine, deras beslut! De kanske tycker att det är råfult med navelpiercing t.ex som jag tycker är fint!
Men iaf. Jag tycker att det är fint att ha en liiiten tatuering som betyder något för en själv. Något namn eller en text som sitter på ett ställe som är ganska döljt. För då visar personen att den inte gjort det för syns skull. Sedan tycker jag att man verkligen ska tänka igenom beslutet, för man målar ändå in den i huden.
alltså är det inte sjukt äckligt???????
man blir ju mörkrädd av människor som gör såhär..
Förstörelse
För på pappas jobb så blir det skadegörelse hela tiden. Folk gör inbrott, tar sönder väggar, bryter sönder saker, klottrar. Allt du kan tänka dig.
I måndags hade det varit inbrottsförsök, då hade de brytit sönder väggar och massa grejer. Allt detta kostar ju pengar för företaget.
Precis för 10 min sen kom en anställd in hit till pappas kontor och berättade att de har klottrats som fan inatt.
De har ritat hakkors och skrivit massa saker. Allt detta måste ju anmälas till polisen.
Och nu kommer ju företaget behöva mer securitas utrustning. Allt kostar ju pengar, bara för att massa småungar inte har något liv.
Jag vill inte heller tänka på hur deras uppväxt ser ut och vad de gått igenom. Men fan heller att de har rätt till sådana här saker.
tråkiga bloggar!
Jag menar, självklart ska man kunna skriva av sig ibland. Och jag kan tycka att det är skönt att läsa ibland om någons problem, då känner man att man inte är själv om dem.
Men helt ärligt, hur kul är det att läsa inlägg efter inlägg efter inlägg om hur dåligt någon mår? Man blir ju inte direkt mer positiv utav det. För man säger till sig själv hela tiden att man mår dåligt och tillslut blir det ens egen verkligehet. Och då ligger man risigt till, när man lyckats övertala sig själv om att man mår dåligt.
I know, jag har gjort det själv. Fast inte här.
Men tycker inte ni att det är extremt mycket roligare att titta på en blogg där man kan sitta och flina för sig själv för att personen skriver roligt eller gör roliga saker.
Än att läsa hur dåligt någon mår hela tiden.
Jag kan också tycka att bloggar blir extremt tråkiga om personen aldrig kan dela med sig något av sig själv.
Nu menar jag verkligen inte privatlivet. Men saker som kanske hände under dagen och bjuda på sig själv lite. Visa vem man är. För i en blogg blir man den man visar!
För dom som läser min blogg t.ex som aldrig har träffat mig har ju en bild på hur jag är och hur jag ser ut.
Visar man bara den tråkiga sidan av sig själv, tror ju folk att man är sån!!
Och det vill man väl inte? man vill väl att folk ska tycka att man är rolig och är en sund och skön person.
För vem är perfekt? åååh, bloggvärlden är verkligen så ytlig.
