Jag vet inte om det är generellt bland Svenskar, hammaröbor eller människor i fråga.
Men jag känner att väldigt,väldigt många människor är så avundsjuka här. Okej, vi säger såhär. Vi kallar dem för männsikor, eftersom jag inte vet vad jag ska kalla dem så säger vi människor!
Människorna vill alltid lyckas bäst,vara störst & veta mest. Eller hur? De vill gärna vara ensamma om att ha gjort saker så endast DE kan skryta om det. Eller egentligen vågar de inte ens skryta om det. De vill att folk ska komma fram och fråga om vad de gjort. Då kan de njuta av att berätta det som de själva har gjort. Sedan när någon annan person runt omkring dem har lyckats med något bra, gjort något kul eller bara haft jävligt tur. Då kan dessa "människor" ALDRIG glädjas åt dem. Jag blir så otroligt förbannad på alla dessa "människor" som finns i samhället. Jag vet inte vad detta beror på. Men det är verkligen så!
Håller ni med mig? Jag kan verkligen känna detta och jag blir verkligen ledsen på dessa sorgliga människor. Ärligt talat, hur kul kan ett liv vara när man aldrig,aldrig,aldrig kan berömma någon annan för något? Att heela tiden tänka på sig själv och att man själv är bäst. Det sjuka är, att ingen av dessa "människor" är speciellt omtyckta!

Nu till dessa falska, äckliga människor som jag tycker är värst. De personer som låtsas att vara glada för någon annans skull. DET LYSER FÖR FAN RÄTT IGENOM!
Jag skulle kunna rada upp människor på en hel lista som är såhär, men aldrig att jag gör det. Men dessa människor är lite som de ovan. Att de helst inte säger något. Men om någon bredvid t.ex skulle säga:
-Gud vilken fin tröja du har!
- Tack :)
Och den andra svara typ ni vet med det ansiktsuttrycket som låtsas vara glatt men som egentligen inte alls är de.
- ja den var jätte fin.

Jag undrar då vad som drar dessa männsikor till detta?
Vill man vara sådan, vill man det?
Är det osäkerhet?
Är deras  föräldrar så och dessa människor tar efter egenskapen. Om man ens kan kalla det för egenskap?

Behandla andra som du själv vill bli behandlad.