Jag vet liksom inte vad jag ska skriva, jag antar att när man är i min situation just nu så snurrar allt.
Även om man inte tänker på det, eller visar det utåt så är man ganska omskakad.

Men även om man vet att hon har det bättre nu, så är man ledsen över situtationen.
Och man kan gråta över livet, för hur positivt det är. Och för hur glad man är att man har alla. 
Man blir så himla emotionell vid sådana här tillfällen, men jag tror det är bra. För man kan fundera över livet och dess mening.
Och om man har en tro blir det så mycket lättare!

Om ett tag tänkte jag skriva ett inlägg om döden, och vad den är för mig. Jag tror det är bra när man kan fundera över den.