Min bror är i Bryssel nu, han åkte i söndags och kommer hem på fredag.
Jag saknar han lika mycket varje gång han åker någonstans. Det är så himla tomt när han inte är hemma!

Jag tycker verkligen synd om ensambarn, barn utan syskon.
De får aldrig känna den underbara känslan att dela föräldrar med någon,
ha någon jämnårig som alltid finns där.
När våran familj åker på semester, vad skulle det vara värt utan Tom? Om jag aldrig hade någon som jag kunde busa med eller ta kort med, eller diskutera saker som mamma och pappa inte hajar?

Och den känslan när mamma & pappa inte är hemma när jag och Tom lagar mat och bara är hemma.
Skulle jag någon gång kunna känna den känslan med en kompis eller en pojkvän? Svar: nej.
Ett syskon är värt så otroligt mycket. Tänk alla gånger Tom har hjälpt mig när jag har behövt. Det är ju trots allt inte alltid man vill prata med m&p.
Och alla gånger jag har hjälpt honom, man lär sig så mycket av att dela något med någon.
Jag har alltid fått lära mig att jag och tom delar på allt. Att man inte ska ta det för sig själv, utan dela med din bror.
Det hade jag aldrig lärt mig om jag var ensambarn. Då hade jag fått allt själv, hela tiden.

Jag tycker faktiskt att det är själviskt av föräldrar som bara skaffar ett barn.
Jag vet att endel inte kan få fler barn, och då är det ju en självklarhet att det inte är själviskt.
Men de andra.

Tom har varit borta i 3 dagar och det är så annorlunda här.
Jag är ju van att höra gitarren 24/7 men vart tog det vägen?
Tänk dessa skiljsmässobarnen, vad vore de utan ett syskon? Vem skulle de dela sin sorg med?

Nej ett syskon är värt precis lika mycket som sina föräldrar. Ett syskon ger sån kärlek som ingen annan kan göra.
Ta han om era syskon, ta dem inte förgivet!