Jag vet inte om jag nämnt det i min blogg någon gång. Men jag har ju diagnosen epilepsi.
Jag tycker verkligen att ni borde läsa det, det är långt men värt.

i femman var jag väldigt aktiv med handboll. Men sedan började jag svimma på träningarna, ingen visste varför. Men det slutade inte, så tillslut fick jag åka till vårdcentralen. De kollade de gamla vanliga blodtryck,puls osv..
Inget syndes. Så det kanske bara va något tillfälligt.
Livet fortsatte men svimningarna la inte av.
Eftersom det bara hände på träningar så va det ju inget "megaproblem" eftersom skola osv inte drabbades. Jag börjar sexan och fortsätter med handbollen eftersom jag brinner för det så otroligt mycket.
Svimningarna fortsätter och efter kanske femte gången hos vårdcentralen kommer de på något.
Jag har fel i mina lungor och hals, jag fick en diagnos med namnet "hysterica"
ja, man hör ju hur det låter..  Jag gick under namnet hysterica men det gjorde mig ingenting. Jag tänkte aja, dom kan nog det där.
Jag fick ju ingen medicin och vi började undra:
- jaha, nu har jag diagnosen hysterica och vad innebär det?!
Min granne Helene är doktor och tyckte att det värkligen inte stämde, så hon skickade in oss till sjukhuset.
Dom förstod ingenting om hur dom kunde sätta en sån diagnos på mig, andas luft och syre till hjärnan hänger ju inte ihop?!
På sjukhuset valde dom att göra en större utredning på mig. Hjärta,hjärna osv.
Jag börjar sexan och snart ska jag börja med utredningar. Vi börjar med hjärta.
- ansträngnings ekg, läser av hjärtats funktion under fysisk aktivitet.
- vanligt ekg ( gjorde det ca 45784282 ggr)
- ultraljud på hjärtat
- Bandspelars ekg, jag fick ha elektroner satta runt om hela bröstet och ryggen med sladdar som fäste i en "bandspelare" som läser av hjärtats typ vågor eller vad det är under 4 dygn.
Det va faktiskt lite jobbigt att gå med det i skolan eftersom folk stirrar och viskar osv.
Hjärtat visade inte så mycket förutom att det slår ganska oregelbundet, men jag behövde iaf inte medicineras. Men om det blev värre så får jag medicin.
Över till hjärnan.
- vanligt eeg, man får ca 25 elektroner som de fäster på hjärnan och i nacken. Där ska man ligga och bli testad av en lampa som blinkar något förskräckligt,
- sömn eeg. Natten till den dagen ska man vara vaken och när man kommer dit är det dom ett vanligt eeg fast att man ska sova också.
- datortomografi- man får lägga sig på en bår och så snurrar en bamse stor ring runt en och läser av hjärnan på något sätt.
eeg:t visade lite grann. Läkarna började diskutera epilepsi men va inte säkra på något.
De här undersökningarna tar ca ett år och jag börjar sjuan.
Jag måste ta uppehåll från handbollen för att jag inte får träna.
skolan funkar bra fram tills september då jag svimmar några lektioner i månaden.
Allt blir bara värre och jag svimmar flera gånger i veckan. Läkarna sätter diagnosen epilepsi på mig eftersom mina fall va så typiskt epileptiska och eeg:t hade visat lite tecken på epilepsi. Men det va fortfarande inte till 110% säkert. De ger mig medicin och jag går på den fram tills den hemskaste veckan i mitt liv inträffar.
Veckan innan sportlovet -08 får jag halsfluss. Ni som har haft det vet ju att halsen är helt körd!
Iaf, jag får penicillin och fortsätter att gå i skolan, Det läkarna på vårdcentralen inte tänkte på är att penicillin kan slå ut andra mediciner eller krocka med dom ganska så lätt. Jag började få massa utslag på kroppen som såg exakt ut som nässelutslag, ni vet när man bränt sig på brännässlor. Röda små som sticks och kliar något förjävligt!
Jag fick sånna på armarna och sakta med säkert va exakt HELA min kropp täckt med röda utslag som kliade och gjorde ont. Jag kommer aldrig kunna beskriva det så bra att någon skulle kunna förstå.
Men jag började få feber så jag va tvungen att vara hemma. Jag kunde inte ha åtsittande kläder på mig för det kliade så mycket. Febern gick upp mot 39,5 och jag börjar få massa hudinfektioner. Allt blir bara värre, halva kroppens utslag förvandlar sig till sårskorpor fulla med var. Hela mitt ansikte va fyllt av sårskorpor. Inte fem stycken, snarare 35.
Mamma ringer min läkare som inte tar det så allvarligt och säger att det kan vara en allergisk reaktion.
Life still goes on, Jag går ner ca 7 kg på en vecka eftersom jag inte kan äta. Jag sover inte för jag kan inte nudda i föremål för det gör så förbannat ont. Hela mitt huvud och amrhålorna va nu sårskorpor. Mamma va ju livrädd och ringer min läkare som inte bryr sig värst mycket. Min pappa va på jobb i tyskland och kunde inte göra något. Den natten så börjar min kropp att svullna. Det va helt sjukt. Mitt ansikte svullnade så mycket att man såg inte att det va jag. Alla mina drag i ansiktet försvann. Så fort jag såg en spegel grät jag liter eftersom jag inte såg mig själv. Det va inte evelina i spegeln, någon helt annan. Pappa kommer hem den dagen och klarar inte av allt, han kör in oss till akuten, Jag kommer in klockan 11 på kvällen och vi får inte hjälp förräns klockan 6 på morgonen. Jag får lite cortison och sedan får jag åka hem. Jag såg ut som ett monster, jag lovar. Det va morgon igen och jag började märka att  så fort jag tog min epilepsi medicin så va det alltid värst. Efter några timmar la det av lite och blev liiiite bättre. Pappa är fortfarande i chock och han ringer min läkare som äntligen tar det på allvar och vi får åka in. Jag kan inte gå så jag får åka rullstol och när vi är där får min läkare panik och ser direkt vad det är. Han ringer en speciallist på hud i uppsala och jag får äntligen reda på det .
Stephen Johnos syndrome. var 100 miljon drabbas av det. Och jag är en av de få. Penicillinet krockade med min epilepsi medicin och jag får en syndrom. Jag får akut sluta med min epilepsimedicin och allt blir succesivt bättre. Det tog ca 1 vecka från den dagen tills det mesta av utslagen gick bort.
Om pappa inte hade ringt till min läkare då och om jag hade väntat några dagar hade såren tagit död på min kropp och flagnat av allt mitt skinn. Så tack för att jag lever idag.

Nu i höst blev jag helt konstig och drömde mardrömmar 64 dagar i rad. Jag drömde om mina absoluta fobier, alkoholister. Det är sjukt. Jag sov ca 4 h/natt i 2 månader. Jag vet inte varför, läkare vet inte varför

Nu tror de att min epilepsi har ett samband med stress så därför går jag hos psykolog och ska göra lite utredningar angående stress. Så jag hoppas att jag snart får en fast diagnos..