jag tänkte på en sak förut angående vänner.
De flesta människor här på gjorden har vänner. Spelar ingen roll hur många, men att man har vänner.
Att ha en vän kan betyda så otroligt mycket. Jag menar, alla problem man har kanske man inte alltid vill prata om med mamma eller pojk/flickvän.
Om man ska göra något helsjukt eller bara galet så drar jag nog inte med mamma på det heller..
utan vänner är de människor som finns till för allt. Vi alla människor har vänner men är också en vän. Det får man verkligen inte glömma bort. För som med allt annat, Ge & ta.
En vän ställer inte upp för dig i längden om du inte ställer upp för den. En vän stannar heller inte om den aldrig får uppmärksamhet och får vara i centrum. Allt handlar om ge och ta.
Jag vet att alla vi människor har våra vänner till olika saker. Så är det, verkligen!
Om man tänker efter så kan man kategorisera ut sina vänner. Jag lovar att alla mina vänner betyder lika mycket även fast jag har dom till olika saker, som de har med mig!
För om jag är ledsen och vill få prata ur mig, så ringer jag en vän jag vet lyssnar bra och som verkligen kan trösta mig samt ge mig tips.
Vill jag bara ut och va galen och springa runt och göra helkonstiga saker så ringer jag en annan.
Men om jag t.ex vill vara hemma och ha en "spakväll" och prata och ta det lugnt kanske jag ringer en helt annan.
Samt jag har olika vänner jag tränar med osv..
Precis som ni har med era.
Men det är väldigt konstigt att jag själv kan vara så mycket olika till folk. Alla har mig till olika saker, allt från "tjockiskompis" till träningskompis, "tadetlugnt" kompis. Eller bara va en crazy kompis.

Men en vän kanske inte alltid är den bästa. Jag menar, huuuuuur många tjejbråk har vi inte haft genom åren?
Och hur mycket skitsnack man är sagt finns det fortfarande.
Men vet ni vad det bästa är?
Att man lär sig av sina misstag.
Man gör sällan samma misstag flera gånger. Och har man gjort det en gång vet man hur det slutar.
Men jag tycker att det viktigaste i en "vänrelation" är att aldrig ha en dubbel moral.
Att man säger en sak till den ena och en annan till den andra. T.ex
Att jag säger till kajsa att jag tycker att hanna är störande medans jag säger till åsa att jag tycker att hanna är stencool!
Det lönar sig aldrig, och i slutändan kommer det alltid fram. Och vem vill egentligen ha en kompis som inte kan säga vad den tycker? Jag skulle verkligen aldrig kunna känna mig säker i vad jag sa till den personen isåfall. För om jag skulle säga något som jag verkligen tyckte och den skulle hålla med mig som fasen och verkligen puscha. Men till en annan säger den raka motsatsen.
Nej, dubbelmoral är dumt. Det är nog något alla borde tänka på.

gud vad jag kan skriva ibland..